17. FÖRSTA HÄLFTEN AV SOMMAREN 1998

Det finns ett enda godkänt läkemedel för ALS-behandling, Rilutek, som sägs förlänga livet med hela tre månader! Jag fick "för säkerhets skull" Rilutek förskrivet i början av sommaren 1998, samtidigt som KS-läkaren betonade, att diagnosen var långt ifrån fastställd. Eftersom jag var rädd för ny medicin och inte hade lust att få biverkningar under semestertider, väntade jag med Rilutek tills september. Nu när jag tagit den lilla vita, långsmala tabletten morgon och kväll i många år, verkar det löjligt att jag tvekade, men så kändes det då.

Vi planerar att semestra i Frankrike och Italien under juli, så Stens 50-årsdag i augusti måste förberedas före avresan. Många vill ha tips på present och bifogat med inbjudan smyger jag in ett kontonummer och förslag på insamling till en CV2, även kallad deux-chevaux eller Lill-Cittra. Kultmodellen konstruerades någon gång i historiens begynnelse, för att Citroën ville ge franska bondmoror ett fortskaffningsmedel för att ta sig till marknaden med sina hönor och dylikt. Bilen har enligt mig inget i modern trafik att göra, utan hör hemma på museum.

Att ge en sådan bil i present är Jean-Philippes idé; under Paris-besöket sommaren innan fick Arlette hjälpa Sten ringa på bilannonser i franska lokaltidningar och femåriga Anna fick agera tolk på Citroën-garage. Sten hade nämligen fått för sig, att en CV2 vore det ultimata fordonet att stuva in familjen i inför Normandie/Bretagne-turen eller varför inte hela vägen tillbaks till Stockholm? Tack och lov hittades ingen lämplig deux-chevaux, utan vi hyrde den diesel-Renault-Mégane jag reserverat.

Det var också föregående sommar Jean-Pierre och Arlette flyttade ut ur sitt sovrum under takbjälkarna, för att göra det bekvämt för les Rundquists. Sten och jag bestämde oss första morgonen för en tidig promenad innan barnen och övriga huset vaknat.

Vi tassar försiktigt nedför vindstrappan och framme vid den branta, smala trappan ner till bottenvåningen, vänder sig Sten, som alltid tyckt att jag klampat, om mot mig och hyssjar med pekfingret över läpparna. I samma ögonblick förlorar han fotfästet och 110 kilo Sten studsar på baken hela vägen ned till hallen och landar i ett draperi bakom vilket Jean-Pierre ligger och sover på soffan i salongen. En chockad, yrvaken Jean-Pierre flyger upp som skjuten ur en katapult och uppenbarar sig bredvid Sten, som en fransk Seinfeldt-Kramer!


Nu är det min tur att ringa på annonser och Jean-Philippe följer med till Årstaplan och godkänner en duvblå CV2 med rödmålade navkapslar och matchande röd dekorationstejp lite här och var. Ägaren ska på jorden-runt-resa och framdäcken är slitna, så prutläget är gynnsamt.

Penningtransaktionen tar några dagar och från tvättstugan, hör jag en oförstående Sten prata i telefon med någon om en utebliven betalning. Korkskallen till CV2-ägare har ringt upp, trots mina tydliga förhållningsorder! Nu är goda råd dyra och jag är väl medveten om att jag inte har något pokerface. Mycket står på spel och jag har bara någon minut på mig att komma på någon hållbar förklaring. Som tur är, har Sten uppfattat samtalet som om det bara gällde däck och jag kan ärligt svara, att det måste ha varit en felringning. Puh, det var nära ögat!

Hasse, en gammal vän till Sten, tillika kunnig antikvitetshandlare, tillika den mest otekniske som går i ett par skor, hjälper mig hämta bilen. Efter mycket om och men och bistånd från gamle ägaren, rullar deux-chevaux:n iväg med Hasse vid ratten. Jag kör efter på Essingeleden och målet är Däckbörsen bakom Solvalla, där nya framsulor finns undanlagda. Nästan framme får förstås Hasse bensinstopp, så utflykten tar betydligt längre tid än beräknat och Sten undrar var jag har varit?

"Hasse skulle titta på ett gammalt skåp", kan jag säga utan att ljuga ett endaste dugg!

Jean-Philippe, Nathalie och Camille med lillasyster Louise har övergett Skälby och hyr numera en villa en knapp mil norr om oss. Huset ligger högst upp på ett trädklätt berg dit en brant skogsväg slingrar sig. På baksidan om huset finns en stor terrass som överblickar en tjärn. Det är isolerat och idylliskt så det förslår.

Le deux-chevaux göms i fransmännens garage och när de beger sig till Frankrike på långsemester, får jag garagenyckeln. Sten är förbi för att vittja brevlådan och inspektera huset, men bryr sig inte om att kika in genom garagefönstret. Nära ögat för andra gången!