Sten och Anton ansluter sig till oss i Pontoise i en knallblå Renault Kangoo, som de har hyrt på flygplatsen. Kangoon liknar mest en liten skåpbil och den saknar aircondition, men det är den enda modellen som går att försäkra för en rimlig peng, om man tänker sig till Italien. Efter ytterligare några dagar i våra fransmäns sällskap, bär det av österut. Picknick medskickad av Arlette, äts vid en flodstrand och vi passar på att ringa och tacka både för färdkost och gästfrihet.
Första natten tar vi in på vingård med pool, där barnen badar på kvällen. Tidig morgon är det vinprovning i underjorden bland ekfat och lagrade vinflaskor i långa rader, innan färden fortsätter:
Vackra Hospices de Beaune, ett mästerverk i burgundisk arkitektur färdigbyggt år 1443, med ett glaserat, mönstrat tegeltak som påminner mig om thailändska tempeltak.
Mässa i Reims berömda Notre-Dame katedral byggd under 1200-talet och en av det gotiska kyrkobyggandets höjdpunkter. Fantastiska stenreliefer i bågar på framsidan.
Medeltida kullerstensby där det är svårt att gå för mig, men handikappkortet i framrutan tillåter framfart både här och där.
Övernattning i chambre d'hôte i närheten av Dijon. Gemensam middag för gäster och värdpar vid långbord invid poolen. Reseproffset Sten glömmer samtliga sina skjortor i garderoben - naturligtvis efter att ha förmanat övriga i familjen. Arlette ordnar eftersändning av persedlarna. Sacré Sten!
Vi kör över Jurabergen till Genève och tar den för mig så välkända motorvägen till Lausanne. Rundtur i stan där mamma bott som ung, om nu något av barnen förstod det! Nedprutat rum på ett av Ouchys changerade lyxhotell vid Lac Léman. Frukost med croissenter på hotellets uteservering mittför båtarna till Evian.
Vägen till Montreux, kantad av vinstockar på terrass efter terrass, är ännu mer fascinerande än vad jag mindes! Vi råkar köra förbi en stor Gaugain-utställning och jag får i lugn och ro njuta, tack vare bilutställning i källarplanet.
På en rastplats någonstans bland alptopparna, får inte Anna upp toa-låset och hon tjuter så det ekar mellan Schweiz och Italien! I flera år framöver är hon rädd att låsa om sig och vill ha hjälp att vakta dörren.
Den natten hyr vi ett hotellrum ovanpå ett café vid Lago Maggiore. Det är svettigt varmt och högljudd trafik nedanför fönstren. Anton somnar till slut på golvet med halva kroppen ut genom de öppna balkongdörrarna.
I Milano strålar vi samman med våra vänner Chino och Carina och barnen Tino och Isabella. Efter ett dygn i staden fortsätter hela sällskapet till Modena och Ferrari-museum. Sedan vacker biltur över bergen ner till Pisa. Alla barnen föredrar Alfa Romeo med AC, så de turas om. Lejonkungen åtföljer flickorna, gameboyspel pojkarna, hela vägen till Riva del Sole norr om Rom.
Riva är en gammal Reso-anläggning med tvåvåningshus om vardera fyra små lägenheter. Husen är utspridda under pinjerna i det bilfria och barnvänliga området. Ett frenetiskt och faktiskt högljutt, syrsespel fyller luften dygnet runt. Sandstrand med lunchristorante, stor pool med servering. Mysiga restauranger i byarna runtom och nere i hamnen i det lilla samhället intill, där det även finns spelhall för barn i alla åldrar. Vad kan man mer önska sig? Fler spelhallar såklart!
Dagsutflykt till Rom, innan Kangoon vänder nosen norrut och följer den undersköna italienska kusten förbi pärlor som Portofino och San Remo. Vi blir tipsade om en fiskrestaurang på stranden, dit vi tar oss via en trång gångtunnel under järnvägsspåret som följer kusten. Ägaren grillar havskräftor i vattenbrynet och bjuder på grappa, när solen sänkt sig.
Ventemiglia, Monaco, Nice, Cannes, S:t Tropez - välbekanta platser sedan förr. På kurvig väg västerut, plockar barnen bark från korkek medan brandkåren tjuter förbi på utryckning till någon av alla de skogsbränder som härjar i de fnösketorra bergen i Provence.
Medeltidsfestival i Carcassonne. De dubbla ringmurarna med över 50 försvarstorn, slottet och katedralen byggdes huvudsakligen på 1100- och 1200-talen och är ett av Frankrikes 28 världsarv.
Staden Bordeaux lämnar inget större intryck. Minsann om det inte regnar, när vi äter matsäck vid kanal.
Släkten Baert härstammar från Charente inte så långt från atlantkusten, och i Port en Vau finns det som numera fungerar som sommarhus. Hus och hus förresten, det är mer som ett litet slott. När vi kommer dit är gammelfarmor där, förutom tre generationer till! Måltiderna blir lätt kaotiska, väldigt franska och väldigt trivsamma. Under ett par dagar blir Sten och jag runtguidade i regionen. Anton och Anna badar i ån framför huset, spelar fotboll och Gameboy, leker med alla kusiner. Allt under franska hönsmammors vakande öga.
Efter rundvandring och glass i seglarstaden La Rochelle, dundrar vi mot Paris. I Chartres tar vi paus och besöker katedralen, ett av gotikens finaste byggnadsverk uppfört mellan 1194 och 1220. Jag får hörlurar och bandspelare påhängda och spatserar omkring och beundrar bland annat alla vackra glasfönster; de moderna utförda av Marc Chagall. Anna springer emellan mig och caféet där Sten och Anton slagit sig ned. När Anna och jag ansluter oss, råder allmän språkförbistring. Sten, som vill ha kvitto, har dragit till med "papier" ungefär, vilket en uppretad servitris tytt som "pas payer" - inte betala!
En timme till Pontoise och utlagd husnyckel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar