61. ALS-GIFT

Det här ALS-beskrivandet visar sig vara ännu mer tidskrävande och tungrott än jag trott. Så mycket information finns på nätet, och jag tycker det är svårt att verifiera det jag läser. Jag fastnar också lätt i artiklar jag finner intressanta, men som inte platsar i mitt skrivande just nu. Ta de här avsnitten som en glimt in i ALS-problematiken - jag vågar inte mitt huvud på något längre! Vi fortsätter nu med förgiftningsteorin:


Undantag finns från regeln att ALS är jämnt fördelat över jorden och dess befolkningsgrupper. Elitidrottare i allmänhet och italienska fotbollsspelare i synnerhet, är överrepresenterade! Jag lade för min KS-neurolog fram min teori om att italienarna haft många bortamatcher, men även om han förstått vad jag menade, hade han nog inte hållit med - han var mer inne på doping och smutsiga nålar. En annan tänkbar förklaring kan vara giftiga substanser i gödnings- eller ogräsbekämpningsmedel för gräsplaner, eller att hjärnan skadats av hårda nickar.


2005 visade en Harvard-studie att amerikansk militär löper 60% högre risk att utveckla ALS än personer utan historia inom militären - detta ska gälla före Gulfkriget. Två studier har kommit fram till att hos de som deltog i Gulfkriget 1991, är ALS dubbelt så frekvent som för övrig militär personal - kan man då räkna ihop 60% och 100% undrar jag? Låt oss spika att amerikanska armén löper betydligt högre ALS-risk, än civila ej anställda inom det militära. Hos gulfkrigsveteraner bryter sjukdomen dessutom ut vid mycket lägre ålder än som vanligt runt de femtio. Med tanke på fördröjningsmekanismen, vet man inte hur statistiken ser ut i framtiden, tänker jag. En topp kan mycket väl nås när dessa veteraner blir medelålders - eller är jag ute och cyklar? Det ligger nära till hands att tro att kemiska eller biologiska vapen är boven, men icke krigförande personal drabbas också. En teori är att uniformerna innehållit något gift, kanske tillfört vid tygets beredning, färgning eller tvätt?


1998 började man misstänka en ALS-"epidemi" på Kelly Air Force Base i Texas. En neurolog noterade att ett tiotal ALS-patienter på universitetssjukhusets rehabcenter, tidigare varit anställda på flygbasen. Denna bas har varit i bruk under merparten av 1900-talet och är inget litet flygfält ute i öknen, som jag föreställde mig när jag först läste om den. Tvärtom! Under krigen i Korea och Vietnam var basen centrum för amerikanska flygvapnets underhåll och lagerhållning; som mest var 25.000 civila anställda och 50% av allt motorunderhåll utfördes här. Enorma mängder giftiga kemikalier och tungmetaller hamnade på ett eller annat vis i naturen och förorenade kraftigt mark, vattendrag och grundvatten i närliggande områden.

The US Military hade och har, sina egna regler för hantering och dumpning av hälsovådliga och miljöfarliga produkter och med sina 6.700 militärbaser spridda över världen, mår man kanske bäst av att inte fördjupa sig i ämnet... I alla fall har en fördubblad frekvens av levercancer konstaterats i samhällena runt Kelly och den siffran har varit konstant de senaste tio åren. Även en förhöjd förekomst av andra cancertyper har registrerats och medfödda missbildningar ligger 2-3 gånger över det förväntade. Om också ALS-fallen är överrepresenterade, tvistar de lärda. Över 140 fall ska finnas rapporterade hittills och en tidigare Kelly-anställd vittnar om sjutton fall bland de som jobbat i samma byggnad som han! Även om inte ALS tidigare funnits på jorden, så hade sjukdomen uppstått på Kelly Air Force Base, tänker jag! Armén är sin egen Saddam!


Den mikronesiska ön Guam halvvägs mellan Japan och Australien hyser också en amerikansk flygbas, men den är inte känd i ALS-sammanhang. Basen grundades när USA mot slutet av andra världskriget, efter tre års japansk ockupation, återtog ön. En marinkårläkare reagerade på de många neurologiskt sjuka bland lokalbefolkningen och vid en kartläggning befanns en variant av ALS, senare kallad Guamsjukan, vara 50-100 gånger vanligare än förväntat! Neurologer flockades till ön i hopp om att finna orsaken inte bara till ALS, utan även till Parkinson, Alzheimer och andra nervsjukdomar. Det hoppet samlade botaniker, kemister, neurologer och fysiologer till sex internationella konferenser under 1960- och 70-talen.

Teorierna som kommit och gått gällande orsaken till öbefolkningens gissel har återigen varit många. De ihärdigaste involverar ett palmträd, vars frön det traditionellt maldes mjöl av. De krossade fröna fick ligga i blöt i flera omgångar eftersom det var känt att mjölet annars förorsakade akut förgiftning. Kunde det vara så, att något gift ändå fanns kvar i mjölet? Kanske tillredningssättet förändrats? Flera ämnen i fröna var på tapeten, bland annat BMAA, en ovanlig, neurotoxisk aminosyra. Forskarna misslyckades dock med att framkalla symptom genom att mata försöksdjur med frön och ånyo hade man hamnat i en återvändsgränd. Femton år senare, 1987, var man mer framgångsrik - apstackarna blev sjuka! Ett tag ansågs guammysteriet som löst, men ingen lyckades upprepa djurförsöken och kritikerna menade att de insjuknade makakerna mumsat i sig en orimlig mängd - överfört till människa, skulle en person behöva trycka i sig femton kilo frö per dygn i tre veckor!

Samtidigt började forskare fråga sig, varför vissa människor som utvandrat från Guam insjuknade, trots att de inte varit på ön under flera decennier. Ingen hade hört talas om att ett gift efter så lång tid skulle kunna utlösa en sjukdom, som dessutom gradvis blev värre utan att patienten fick i sig mer gift.

Efter ytterligare tio års stiltje på fröfronten, flaxar jättefladdermöss in i forskarvärlden 1996! En forskare kom på att dessa flygande hundar varje natt kalasade på palmfrukten och kände sig inte nöjda, förrän de fått i sig sisådär ett par kilo - sin dubbla kroppsvikt! Guambefolkningen kalasade i sin tur på delikatessen "Fladdermus kokt i kokosmjölk" så till den milda grad, att de inhemska arterna nästan utrotats på 70-talet. Fladdermöss fick importeras, inte för att återställa faunan utan för att tillfredsställa läckergommarna! Viktigt i sammanhanget är att de utländska djuren inte haft tillgång till guampalmen och det kan förklara, att andelen av öbefolkningen med symtom på Guamsjukan under det gångna halvseklet sjunkit till samma nivå som i resten av världen.

2003 slogs det fast att palmen på Guam lever i symbios med cyanobakterier - tidigare kallade blågröna alger - som tillverkar ämnet BMAA. Genom näringskedjan från cyanobakterie till flygande hund stiger halten av BMAA tiotusenfalt och genom att sätta i sig dessa bamsefladdermöss från hjässa till tå, fick alltså öborna i sig höga halter BMAA.


BMAA kan bindas till proteiner. Det betyder, möjligen, att kroppens proteiner kan fungera som en reservoar som sakta släpper ut nervgiftet BMAA under flera decennier, så att nervceller med tiden tar skada. Det kan förklara varför sjukdomen kommer så sakta och smygande.

En forskargrupp har börjat leta efter BMAA i prover från svenskar med ALS. Forskarna misstänker att BMAA kan anrikas även i andra näringskedjor.

Ja, någon flygande hund har jag med säkerhet aldrig satt i mig!