Människor reagerar olika när de får besked om att deras liv kommer att kortas av. Somliga vill hinna med så mycket som möjligt, till exempel se världen medan tid är, andra tappar livslusten och ytterligare andra lever på som vanligt. Folk vill lätt tro att man i samband med en "tung" diagnos förvandlas till en annan person med nya värderingar, nya drivkrafter, nya beslutsgrunder, med mera. Jag kan bara tala för mig själv, men den friska Marie var identisk med den nydiagnosticerade Marie.
Om jag försöker tänka tillbaka, så var mina tankar om en länge uppskjuten skilsmässa, det enda som förändrades. Inte i sak, men hade jag bara två år kvar, kunde jag hålla ut. Eller så var det ännu en ursäkt för att slippa ta tag i något som jag visste skulle bli oerhört påfrestande.
Hur som helst, det jag vill komma fram till är att de många resorna familjen företog sig under 1999, förutom Paris-resan, inget hade med min sjukdom att göra. Jag har alltid älskat att resa och det påverkades inte av att jag nu var sjuk.
Ett par dagar före Påsk kom en god vän, Jean-Michel, förbi och berättade att han och hans fru Cecilia skulle till Egypten två dagar senare. Jag hade länge velat till Egypten och blev eld och lågor! Researrangör var en liten resebyrå i Malmö, gissningsvis någon som hade kontoret på fickan. Det var fullbokat, men efter många telefonsamtal lyckades vi få biljetter. Vi lurade i barnen att vi skulle flyga till farmor i Jämtland, men på Arlanda genomskådade Anton oss, vilket föranledde honom att fälla kommentaren:
"Det är sånt här som gör att jag inte vill tillhöra den här familjen!"
Väl i Kairo blev vi inkvarterade på 5-stjärnigt hotell, vilket motsvaras av sisådär två stjärnor i övriga världen. Merparten av resedeltagarna hade blivit akterseglad i Köpenhamn, närmare bestämt alla utom vårt lilla sällskap om sex personer. Efter fyra timmars sömn, väcktes vi för första dagens sightseeing i VW-buss med duktig guide.
Vi började med Mohammed Ali moskén med vidunderlig utsikt över huvudstaden. Moskén är inte namngiven efter boxaren utan efter det moderna Egyptens grundare. Om jag inte drömt, lämnades obelisken som står på Place de la Concorde i utbyte mot moskéns enorma kristallkronor.
Sedan Egyptiska museet, där Anton slog bakut efter en halvtimme. De fornegyptiska föremålen är så många, att inte ens experterna har full överblick - häromåret gjordes intressanta fynd i den egna källaren! Tutankhamuns sarkofager och alla artefakter från pojkfaraonens gravkammare är för det här museet vad Mona Lisa är för Louvren.
Lunch med olika exotiska rätter, men kycklingen var igenkännelig, så Anton blev på bättre humör. På eftermiddagen besökte vi pyramiderna i Giza från 2600 f Kr, ungefär samtida med Stonehenge. Besök i parfymbutik i närheten i väntan på kvällens ljus- och ljudspel vid Kheops, Khefrens och Mykerinos gravmonument. Nattmiddag på hotellet.
Dag 2 upp i ottan igen för flyg med bolaget Horus till Assuan i sprillans nytt ryskt flygplan. Researrangörens representant i Kairo får av misstag sin portfölj incheckad, trots att han inte ska med själv. Kalabalik eftersom hans bilnycklar ligger i väskan som åker iväg på bandet, men ingen återvändo ges.
Sightseeing med turistbuss till Höga dammen i Assuan, övriga resenärer har nu hunnit ifatt. Oavbrutet babblande guide, som säger "execute" istället för "excuse":
"Ladies and gentlemen, execute me, to the right you can see... "
Utflykt med liten båt till Philae-templet, som sågats i block och flyttats till högre ö för att räddas undan vattenmassorna när dammen byggdes. Sedan incheckning i familjehytt på flodbåt i okej-klass. Middag i båtens matsal, neutral mat för att passa alla passagerare. Kvälls-stopp intill Kom Ombo-templet med mumifierade krokodiler. Vakten, i militär uniform, lånar gladeligen ut pistolen till barnen.
Dag 3 vaknar vi i Edfu, där hästdroskorna radar upp sig efter frukost, för färd till otroligt tempel. Jag kan fortfarande gå hjälpligt, men inför resan har jag hämtat ut en transportrullstol, min första rullstol, och den pressas in framför kusken. På väg tillbaks till båten kör vi förbi berg av vitlök, som ligger här och där på trottoarerna. Slaktarens hängande, flugbeströdda sortiment snuddar vid droskans sida, när kusken tränger sig emellan marknadens stånd.
Kvälls-stopp vid Esna, där försäljare och upplysta stånd kantar gångvägen upp till templet. Jean-Michel fyller år inom kort och hellång bomullstunika köps i present. Prutningen drar ut på tiden och vi får skynda oss till båten, som ska lägga ut för att styra mot Luxor.
Dag 4 tillbringar vi på båtens soldäck och barnen badar i iskall, minimal pool. Fartvinden bedrar och jag kan inte vända på mig som jag vill, så jag blir totalt uppbränd. Anton, försjunken i sin Gameboy, är också illande röd och varken han eller jag kan delta i födelsedagsfirande med magdans på kvällen. Vad värre är, så missar jag utflykt Dag 5 till Konungarnas dal, klantigt! Sightseeing och shopping i Luxor orkar jag med framåt kvällen, hjälpsamma händer lyfter mig och rullstolen upp i hästdroskor, uppför trappor, över trösklar.
Dag 6 Karnak på förmiddagen - Egyptens, kanske världens, största tempelområde. Måste ses! Senare militäreskort norrut längs Nilen, man ser rakt in i folks vardag från bussen. När floden kröker västerut, svänger konvojen österut genom öknen till Saffaga vid kusten.
Dag 7 bad och god mat vid Röda havet. Anton och Anna plockar eremitkräftor, som de låter springa omkring över den rutiga restaurangduken.
Dag 8 flyg Hurghada-Kairo. Taxiresa genom rusningstrafiken tur och retur till McDonald's för nu är abstinensen för stark. Rullstolen på biltaket, chauffören vaktar vårt bagage, lämnar självmant körkort som säkerhet. Flyg hem tillsammans med horder av pilgrimer i vita, fotsida dräkter och med plastdunkar innehållande heligt källvatten.
Resan var subventionerad av egyptiska staten för att locka turister efter ett flertal terrorattentat. Allt inkluderat, utom abstinensturen: 4000 svenska pix per vuxen, hälften för barnen!
Oslagbart pris för oslagbar resa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar