9. FLORIDA MARS 1998

Theresa hittar en lucka i mars och lördag-söndag placeras barnen ut i Älvsjö hos mormor och morfar. Under veckan får vännerna Carina och Chino låna dem, som Carina brukar uttrycka det. De har barn i samma ålder, Carina lagar god, gräddig pasta och bakar degiga, stora kanelbullar, så allt är frid och fröjd på hemmaplan.


Per, denna gång med sambo Eva i följe, är som överenskommet med på planet ut från Arlanda; Sten och Per ska fortsätta reda ut svindelhärvan. Vi använder våra returbiljetter, så det är islandsrutten som gäller. Mellanlandningen utnyttjas till mobilsamtal med Anton och Anna och med Pers och Evas två småflickor. I taxfree-shoppen köper Eva de senaste Raybanen åt sig själv i 25-årspresent. Jag tycker de är fula, men säger förstås att de är urläckra. Eva är mycket nöjd och hinner även köpa en uppsättning svaveldoftande skönhetspreparat.

Många timmar senare möter Ron oss på flygplatsen i Miami och vi får låna en bil per par. Vi tar in på samma motell som i januari.


Så är det dags för mitt läkarbesök. I receptionen dras kontokort och ett flertal formulär fylls i med person- och adressuppgifter, innan Dr Walter Bradley tar emot mig och Sten. Stående vid sitt skrivbord i något blankpolerat, mörkt träslag och med ett vänligt leende på läpparna, är han förtroendeingivande och lätt att tycka om.

Han undersöker mig och står sedan lutad mot skrivbordet med armarna i kors över bröstet. Han säger att blodprov måste tas och EMG måste göras, men om vi utgår ifrån det värsta scenariot, så har jag ALS. Han säger att man kan leva länge med sjukdomen och att den är mycket individuell. Senast dagen innan, har han träffat en dam, som fortfarande efter fem år går med käpp.

Jag gråter förstås och kommer inte ihåg så mycket mer av samtalet, men Dr Ayyar kommer in och presenterar sig. Han är indier och lärde känna Walter i England, där de båda läste medicin. Senare har deras vägar mötts och de jobbar sedan länge tillsammans i Miami. Dr Ayyar är minst lika lättillgänglig som sin chef, och jag har inget emot att han tar över från och med nu.

Han börjar med att skicka mig på provtagning i byggnaden bredvid. Där råder en kaotisk röra, mer som på en centralstation under rusningstid än i ett labb. Sittandes i en gammal karmstol i ett undanskymt hörn av väntsalen, blir mina prover till slut tagna.


Eva kommer emot oss, när vi sent omsider återvänder till motellet. Hon lägger armen om rödgråtna mig och behåller mig under sitt beskydd återstoden av veckan. Det har från första stund varit slående, att Eva är något utöver det vanliga. En mjukare, behagligare person har jag aldrig mött! Lång, vacker, duktig är hon "one of a kind". Hon har friat till Per flera gånger, men fått nobben! Nu går de i parsamtal hemma på Gotland.

Eva och jag tillbringar dagarna tillsammans vid poolen. På eftermiddagarna tar vi bilen förbi Rons kontor för att kolla senaste nytt på den fronten. Vi handlar sedan barnkläder på Kids R Us, tar ett varv på Toys R Us vägg i vägg. Mer barnkläder på secondhanden vid järnvägsspåret. Mat och Revlon nagellack på Albertson's. Det är jag som kör, eftersom jag hittar.

På kvällarna är det restaurang eller candlelit vid poolen. En middag överraskar Per med hummer och champagne för att fira Evas födelsedag, men min stundande EMG-undersökning tynger alla. Den kommer att lämna besked om det är ALS jag har. Elektromyografi mäter hur musklerna reagerar på signaler från nervsystemet.

Jag är kallad till sjukhuset torsdag morgon, och Sten och jag visas in i ett undersökningsrum där Dr Ayyar väntar. Det är bara vi tre närvarande, ingen sköterska. Nålar med elektroder sticks in först i mina benmuskler, sedan i mina armmuskler. Mätapparaten är kopplad till en högtalare på väggen som det fräser och smattrar ur, samtidigt som apparaten skriver ut en kurva på en pappersremsa.

Dr Ayyar berättar om sin faster i Bombay, som blivit diagnosticerad med levercancer, men som fortfarande är i livet mot alla odds. Mirakel sker, säger han. Sten säger, att han förstått ända sedan KS-remissen.

"I'll only put EMG for one leg and one arm on your bill", säger Dr Ayyar. Men han ändrar i sina noteringar:

"Let's make that one leg and half an arm!"

Special price from my cousin in India, tänker jag, när jag senare ser kontokortsutdraget.


Eva pysslar om mig resten av tiden i Florida. Hon använder sina svavelkrämer. Hon färgar mitt hår, hon målar mina naglar. Jag håller mig flytande.

Barbara och Hector vinkar av. Jag vinkar tillbaka.

På planet hem brister det och jag gråter hejdlöst.